vilket dygn och jag är helt förkrossad
idag är det onsdag, och jag sitter här. klockan är snart åtta och jag har varit vaken från och till i nästan fyra timmar. min mage väckte mig och gjorde ont och var orolig.
Igår vaknade jag upp med feber. Mådde skit hela morgonen och hankade mig fram .. Framåt lunchen blev det ännu värre, det kändes som min kropp la av och krafterna rann ur mig. Jag åt lite SOPPA; i hopp om att få energi.
Några kramper i övre delen av magen smyger på mig (jag har alltid ont i undre delen av magen) och det börjar göra mer och mer ont. Emellanåt sitter jag och hulkar som om jag ska kräkas. Jag går och ringer min doktor, förgäves. Jag ringer medicinmottagningen, Kirurgen, Avdelningar, Akuten och överallt jag kunde tänka mig. Gråtandes. Jag ringde ner dom och ingen kunde hjälpa mig.
Fick upp en gnista hopp när jag trodde jag skulle få tag på en, så jag går in på samordnarens kontor och stänger dörren om mig. INGET SVAR! jag brast ut i gråt o magen vändes ut och in så jag kunde inte ställa mig.
Jag försöker sakta men säkert rulla i den stol jag satt, rulla fram till dörren o öppna den lite och skrek ut till mina kolleger; kan någon hjälpa mig?!
Och sen skrek jag. Och grätt. Dom larmade 112 omgående. Dom la mig ner på en filt på golvet och satt runt om mig o klappa mnig och pilla mig ihåret och var helt underbara! En stor ROS skulle dom haft !!!
Sen minns jag inte mer. Kändes som jag fick blackout av smärtan emellanåt, då låg jag bara och stirra och det gjorde så fruktansvärt ont.
Den smärtan har jag aldrig varit med om faktiskt .. och hoppas att jag slipper en gång till.
Sen kom jag in på akuten och blev omhändertagen direkt. Dom tog prover.
Sen dröjde det 3 timmar, sen kom doktorn o berättade att det var inget dom kunde hitta genom proverna, så hon skicka hem mig.
Ok, emellanåt tryckte vi på larmknappen så kom sååå supersöta sköterskor in o lyfte över mig i en rullstol och körde mig till toan och hjälpte mig kissa. vilka änglar !!
Och Johan och Gert kom också direkt, Marie på jobbet som larmade 112, ringde Johan och Gert också.
Så fint det är med fina människor!!!!!!
Igår vaknade jag upp med feber. Mådde skit hela morgonen och hankade mig fram .. Framåt lunchen blev det ännu värre, det kändes som min kropp la av och krafterna rann ur mig. Jag åt lite SOPPA; i hopp om att få energi.
Några kramper i övre delen av magen smyger på mig (jag har alltid ont i undre delen av magen) och det börjar göra mer och mer ont. Emellanåt sitter jag och hulkar som om jag ska kräkas. Jag går och ringer min doktor, förgäves. Jag ringer medicinmottagningen, Kirurgen, Avdelningar, Akuten och överallt jag kunde tänka mig. Gråtandes. Jag ringde ner dom och ingen kunde hjälpa mig.
Fick upp en gnista hopp när jag trodde jag skulle få tag på en, så jag går in på samordnarens kontor och stänger dörren om mig. INGET SVAR! jag brast ut i gråt o magen vändes ut och in så jag kunde inte ställa mig.
Jag försöker sakta men säkert rulla i den stol jag satt, rulla fram till dörren o öppna den lite och skrek ut till mina kolleger; kan någon hjälpa mig?!
Och sen skrek jag. Och grätt. Dom larmade 112 omgående. Dom la mig ner på en filt på golvet och satt runt om mig o klappa mnig och pilla mig ihåret och var helt underbara! En stor ROS skulle dom haft !!!
Sen minns jag inte mer. Kändes som jag fick blackout av smärtan emellanåt, då låg jag bara och stirra och det gjorde så fruktansvärt ont.
Den smärtan har jag aldrig varit med om faktiskt .. och hoppas att jag slipper en gång till.
Sen kom jag in på akuten och blev omhändertagen direkt. Dom tog prover.
Sen dröjde det 3 timmar, sen kom doktorn o berättade att det var inget dom kunde hitta genom proverna, så hon skicka hem mig.
Ok, emellanåt tryckte vi på larmknappen så kom sååå supersöta sköterskor in o lyfte över mig i en rullstol och körde mig till toan och hjälpte mig kissa. vilka änglar !!
Och Johan och Gert kom också direkt, Marie på jobbet som larmade 112, ringde Johan och Gert också.
Så fint det är med fina människor!!!!!!
Kommentarer
Trackback
