jag vill nå min dröm

jag vet hur det är när drömmar går i kras. när det inte finns någon chans kvar att man någonsin kommer kunna uppleva sin dröm, vara sin dröm.
Min dröm att att vara gymnast.

Jag började som gymnast när jag var fyra och under alla de åren jag gympade så älskade jag bara det mer och mer ...
Sen kom de dumma skadorna som gjorde mig för dålig för att förstätta.
Då var jag 16 år.

16 år och en dröm rasar samman framför ens ögon.

jag tror jag aldrig gråtit för något så mkt som jag gör när jag tänker på hur mkt jag saknar gymnastiken. Även nu kommer det. Gymnastiken var min värld, det var det jag levde för.

Någonstans bak i min hjärna  har jag tänkt jag ska komma igen. för otroligt nog, så kan jag fortfarande jättemkt även om jag är för feg för att prova på allt jag kunde för tre år sen. Jag tror jag kommer bli en riktigt topp-elit gymnast någon dag. Tills jag bockar mig ner och det smäller i ryggen, eller tar ett steg i trappan och jag skriker för knäna värker.
Där slutar jag fantisera.

:(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0